När landshövdingens katta satte eld på Umstan
Den norrländska försommaren 1888 var torr och varm och den 25 juni brann både Umeå och Sundsvall. I Umeå kunde inte brandorsaken med säkerhet fastställas. Kanske är det därför berättelsen om landshövdingens katt spreds – en folklig skröna om hur branden började. 
Anna Elisabeth Salomonsson i Nordåker, Åsele, berättade sägnen för Karl-Hampus Dahlstedt, professor och språkforskare, som skrev ner den 1948.
När landshövdingens katta satte eld på Umstan
Landshövdingen hade aldrig sett en katt förrän han kom upp bland fjällen. Då han kom upp till Sorseletrakten så får han se en käring som går och lockar en katt med sig.
Då säger han: Vad är det där för djur?
– Ja, säger hon, vi kallar såna här djur katter vi, men inte vet jag om det är rätt.
– Ja, säger han, vad vill ni ha för det där djuret?
– Ge mej det hon är värd.
– Är ni nöjd med häst och släde?
– Ja, jestaligen, nog är det bra.
Ja, hon satte sig upp i släden och körde, men landshövdingen hade glömt bort att fråga vad katten äter. Hon tror han ångrar affären så hon slår på hästen mer, och han skuttar efter.
– Kutar kanaljen där efter mej?, sa hon.
Då ropade han och sa:
– Jag glömde ju bort att fråga vad djuret äter för någonting.
– Ja, sa hon, hon äter det hon får.
Nu tyckte han i brådskan att hon sa ”getter och får” så han började ju köpa ihop getter och får efter vägen, då han for tillbaka. Nu hade han mat åt katten.
Men till jul hade det där köttet frusit, så han kom dit med fingrarna och skulle hjälpa katten med det där frusna köttet, för han tyckte så synd om henne för att hon skulle äta fruset kött. Herregud, hon rev honom över hela handen! Nu skulle katten dömas efter lagen.
Hon skulle brännas!
Ja, då hade de inte annat än näver. Så blev det vår. Nu skulle katten brännas. Då la de henne på elden sedan de tänt eld på nävret. Men då katten började bli svedd så knorrade det där nävret ihop sig om rumpan på katten, och så började hon hoppa mellan husen. Och hela Umstan brann.
Berättelsen är nedskriven på dialekt varför texten ovan skrivits om något, originalet finns hos Daum, Dialekt- och ortnamnsarkivet i Umeå/Institutet för språk och folkminnen i Uppsala