Knoparmoj, luffartecken och skinnarmål

– Gajen rycker på lanken, ropar en sotare till en annan. Då menar han att tanten bjuder på kaffe. Sotarna har ett eget hemligt språk som heter knoparmoj. Det finns flera hemliga språk, några pratas fortfarande och andra användes mest förr i tiden.

Johan Lindqvist har arbetat som sotare, eller skorstensfejare som det egentligen heter, i mer än tio år. Han pratar knoparmoj med sina arbetskompisar i Nordanstigs sotningsdistrikt, ett område mellan Hudiksvall och Sundsvall.

– Knoparmoj används mer än man tror, säger Johan. Det är ett fackspråk med ord som beskriver verktyg och arbetsmetoder som är speciella för oss sotare.

Men knoparmoj har också ord för mycket annat än det som rör själva jobbet

– Förr i världen jobbade man alltid inne hos folk, och då behövde man ibland kunna prata med varandra utan att den som bodde i huset förstod vad man sa, berättar Johan. Man kunde också använda knoparmoj för att varna varandra om någon hyresgäst eller husägare var besvärlig.

Johan tycker inte att det kändes konstigt att börja på ett jobb där det fanns ett hemligt språk, eller att det var särskilt svårt att lära sig knoparmoj.

– Man upptäckte inte språket från början, säger Johan, det kom smygande. Det börjar med namnet på alla verktyg, eftersom sotarna har många verktyg som inte används någon annanstans. Sen lär man sig allt mer ju längre man arbetar som sotare.

Johan tror att det pratas mer knoparmoj i storstäder där många sotare arbetar.

– Det finns lite olika dialekter i knoparmoj på olika ställen i Sverige, men jag förstår vad de säger, berättar Johan. Däremot förstår jag inte sotare i andra länder.

Det finns inte ord och uttryck för allt i knoparmoj, utan det används blandat med svenska.

– Idag finns ungefär 2000 sotare i Sverige, säger Johan, och de flesta kan mer eller mindre knoparmoj.

– Jag ska avslöja en hemlighet. Det finns inget som heter viska, berättar Johan. Borstar heter krejs på knoparmoj.

En del ord i knoparmoj kommer från romani, ett språk som talades av romer som lämnade Indien för många hundra år sedan. Romerna blandades så småningom med andra resande. Med tiden bildades en svensk romani som talades av folk som de bofasta i det gamla bondesamhället kallade zigenare, tattare eller tavringar.

Idag finns det många ord som ursprungligen kommer från romani både i svenska språket och i olika hemliga språk.

Luffarna behövde också ett eget språk. De använde hemliga tecken för att varna för elaka människor och berätta var man kunde få mat, arbete, pengar och någonstans att sova.

Förr i tiden fanns det många luffare som vandrade runt. Ibland sålde de enkla varor eller hantverk. Andra luffare spelade något instrument, eller så försökte de få olika arbeten på vägen. De kunde få mat och sovplats på olika ställen, och de meddelade sig med varandra genom att rista in tecken på grindar, dörrar och husknutar.

Luffartecknen kunde tala om var det var bra att arbeta, var man kunde få mat eller pengar. De hade tecken för snälla människor och bra lador att sova i. Men de kunde också varna varandra om där bodde ovänligt folk, om husägaren var våldsam, eller om där fanns arga hundar.

Ibland gav luffartecknen tips på hur man skulle bete sig för att få hjälp. Var gårdsfolket snällast mot den som hade en sjukdom så tipsade man om det. Tyckte de om krigshistorier så fanns det tecken för det. Man kunde också tala om att folket var rädda för luffare, och tecknen kunde visa åt vilket håll det var klokt att fortsätta. Luffarna kunde avläsa mycket om folket i gårdarna när de vandrade förbi.

Skinnarna från Malung i Dalarna var duktiga på att göra skinn och sy pälsar. De arbetade i jordbruket om somrarna, men om vintrarna vandrade de runt och arbetade med skinn. De arbetade alltid flera tillsammans på en gård. För att kunna prata om sina speciella kunskaper under arbetet utan att avslöja sina yrkeshemligheter för gårdsfolket förvrängde de sin dialekt så den blev obegriplig.

Oftast pratade de baklänges. Fick blev kiff, fot blev tof och fin blev nif. Ibland vände man istället på stavelserna, så att hästen blev stennhä, skriva blev vaskri och Malung blev Lungma. Särskilt svårt att förstå blev det när de vände på ord som redan lät annorlunda på Malungdialekten.

Skinnarnas språk, skinnarmålet, var så hemligt att inte ens folket i grannbyarna kunde förstå särskilt mycket. Men i början av 1900-talet slutade vandringarna och idag är språket nästan bortglömt.

I sotarnas hemliga språk knoparmoj finns ord från andra språk, men också exempel på flera olika typer av förvrängningar. Ibland byter man ut delar av ord med u eller all eller både u och all. Man kan sätta j eller ju framför ord, och sen kan man sätta sista delen av ordet först samtidigt som man byter ut vissa bokstäver och ljud.

Men hör du en sotare säga: Ikväll kammar vi puff, då vet du att han eller hon får gröt ikväll. Om det inte är dags att gluffa (äta) gläfsa (pannkaka).

KARIN ENGMAN

Bild 0118:

Här är några luffartecken ritade på en vägkant. Det blå tecknet överst till vänster säger att här finns bra folk att jobba för. Bra höstack eller lada att sova i betyder nästa tecken. Det gula tecknet visar att här får man mat ibland. Nästa tecken, längst ner till vänster, varnar att här försöker de få dig inburad. Tecknet bredvid betyder att här är de rädda för luffare, och det sista visar att en vänlig dam bor här.

FOTO: Karin Engman

 

Bild på sotare:

Johan Lindqvist kan prata knoparmoj, sotarnas hemliga språk.

FOTO: Ateljé Sandro

 

BOKTIPS:

Hemliga språk, koder, schiffer och hemliga tecken, av Heidi Jergovsky

Bokstavligt, från A till Ö i tal och skrift. Barnens bok om språket, av Erik Mellgren

En bok om slang, typ, av Ulla-Britt Kotsinas

 

HUR MAN GÖR ORD OBEGRIPLIGA

G-språk

Första ljudet ersätts med g, ga = ja, Gitt = sitt, golen = stolen

All-språk

Exempel: hunden

Ta bort andra stavelsen (den), behåll första stavelsen (hun), sätt första konsonanten sist (unh)

Lägg till all = unhall

Gör likadant med andra stavelsen = endall

Exempel: skäller

Gör likadant

Första stavelsen (skäll) = ällskall

Andra stavelsen (er) = erall

Hunden skäller = unhallendall ällskallerall

Fikonspråk

Exempel: stump. Tänk på ordet fikon.

Ordet delas efter den första betonade vokalen: stu + mp

Börja med ordets andra del, mp, och sätt fi framför = fimp, fortsätt med ordets andra del och lägg till kon = stukon

Resultat: fimp stukon

Fipa knokon = knopa, som betyder sota i knoparmoj

Fibben gukon = gubben

Det nya ordet fimp slog igenom och ersatte cigarettstump.

Källa: En bok om slang, typ, av Ulla-Britt Kotsinas